Veguetas, gamla stan i Las Palmas

I går var vi kulturella.

Vi tog buss 30 mot Las Palmas tillsammans med Yvonne och Mikael.

Vi klev av bussen vid San Telmo och passade på att studera konstverket Lady Harimaguada av Martin Chirino, 1999, på lite håll. När vi lämnade Verdemar sken solen, men här uppe i norr var det mer mulet, men solen tittade fram ibland.

Det var en hel del båtar, som låg på redden för att så småningom lossa eller lasta.

Vi gick under motorvägen och upp mot stan. När jag tog fram kameran för att fota den här vyn, kom det fram en spanjor och så småningom förstod vi varandra på tyska. Han sa åt mig att gå åt höger mot gamla stan för att ta vackra foton. Det här var bara bostadshus!

Vi gjorde som han sa och som vi tänkt. Efter en liten bit kom vi till en rondell och där var det nybyggda hus, där fronten var i spegelglas. Jag tycker det blev en rätt fin bild och den kontrasterade mot det vi var på väg till.

Första målet för dagen var Veguetas Cementerio, kyrkogård, som ligger i anslutning till den nuvarande för Las Palmas. Begravningsplatsen är kulturminnesmärkt sen 2010.

På entrén finns några rader av poeten Larra (orden fritt översatta): Sanningens tempel är det vi står inför nu. Lyssna till rösten som säger att allt är illusion, utom döden. 

Värt att stanna upp och reflektera över!

Precis innanför ingången finns två statyer. Jag tror det är de som kallas "Minnenas väktare".

1888 krockade ett italienskt skepp med ett franskt i nya hamnen i Puerto de La Luz. Många räddades men många dödades. Italiens konsul här på ön, lät ta hit den kände skulptören Paolo Triscornio di Fernando för att resa ett gravmonument. Då fördes också en stor last av marmor över från Carrara. Flera kanariska familjer passade på att beställa utsmyckningar till sina familjegravar av samma skulptör. Det är dessa skulpturer/utsmyckningar, som finns på kyrkogården.

En blåare himmel hade varit att föredra, som kontrast till de fina marmorarbetena. Men du ser säkert ändå hur vackert "tyget" faller!

Det fanns inte så mycket blommor här, men den här blommande busken doftade gott, ungefär som doftranka.

Det fanns väggar med mer vanliga spanska gravplatser också.

En tänkande kvinna med rosenkrans.

Väktaren vid poeten Toma Morales gravplats fick tankarna att vandra till Antoni Gaudí.

Lite mer äkta gravsmyckningsblommor. Det fanns  en del i plast och andra som vissnat och inte var så fina längre. 

Det fanns många mer statyer än de jag visat och kyrkogården är definitivt värt ett besök!

När vi tittat oss mätta på marmorstatyer gick vi in i gamla stan. Där siktade vi in oss på fiket under röda markisen, för att få i oss lite förmiddagskaffe.

Mer från Veguetas kommer senare.