torsdag 31 december 2015

onsdag 30 december 2015

Del 5 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön

Del 5  och här börjar vår resa med husbil.
Vi flög till Christchurch på Nya Zeelands sydö från Sydney och kom dit vi 01-tiden  på natten den 19 november. Som tur var hade vi hotellrum på Sudima Hotel vid flygplatsen. Det blev ändå en kort natt innan vi skulle hämta husbilen på Britz kl 10.00.


Vi kom dit strax efter 10 med shuttle-bus, men då var ingen husbil redo för oss. De skjutsade oss till en stor mataffär i närheten, så vi kunde handla medan vi väntade på bilen.


Vi hade bokat en bil med automatlåda, men tyvärr fick vi inte det. Det blev en besvikelse, för då kunde inte jag köra. Annars var bilen rymlig. Alkoven fick bli vår förvaringsenhet, då mina höfter inte fixade de stora stora avstånden på stegen. Solen sken och det var 16 grader. Tänk på att sydön har nära till Sydpolen.


Så började då resan, drygt två timmar försenat. Så här i efterskott skulle vi haft en dag i Christchurch innan vi startade husbilsresan. Nu får den staden vara till en annan gång, då vi inte vill börja köra vänstertrafik och rondellkörning i en stad, det första man gör. Vi valde att köra ut på Highway 1 söderut.


Här passerade vi ett område med vinstockar.


Det fanns också många får.


Ganska snart upptäckte vi att även betesmark behöver konstbevattning!


Det dröjde inte så länge förrän vi kom till Rakaia River och Nya Zeelands längsta bro.


Första etappen blev bara till Ashburton och Camping med koordinaterna: S 43° 55' 24,4'' E 171° 42' 17,8''. Vi var trötta efter ytterligare tidsförskjutning och kort natt. Jag testade köket med att göra pasta och steka chorizo. En bra arbetsyta.


I anslutning till campingen fanns en damm och ett arboretum, som Rotary startat. Vi passade på att promenera runt i omgivningen. Här herr och fru and. Det var inga gräsänder, men vackra! Det fanns ett tio-tal familjer, som bodde på campingen året runt. På kvällen passade jag på att tvätta.


 Fredagen den 20 november var det mulet när vi gav oss iväg . En stor flock med kor, men rätt vanlig storlek på Nya Zeeland.


Vädret skiftar snabbt och det blev en blå himmel när vi kör in i landet. Vi svängde av mot Geraldine och följde sen Highway 79. Karta över öarna hade vi köpt på nätet innan vi åkte hemifrån, men vi fick också med en turistradio från Britz, med information och reklam för ställen vi passerade efter vägen. Vi hyrde också en GPS. Det var en Tomtom, som vi hade en del inlärningsbekymmer med.


Ett enastående landskap som skiftar från lågland, mjuka kullar till höga berg.


Efter orten Fairlie, där vi tog lunchpaus, närmar vi oss de snöklädda bergen. Då for vi på Highway 8.


På närmare håll fanns gulklädda kullar. De påminde mycket om de buskar som fanns i Portugal.


Vi åkte genom Burkes pass och hade sen en underbar bild framför ögonen!


Vi stannade vid en utkiksplats vid Lake Tekapo. Det blåste en del, så vind/regnjackan åkte på. Vinden från de snökladda bergen är kylig.


Det var otroligt vackert med det turkosfärgade vattnet och de blommande lupinerna i förgrunden!


Vid parkeringen fanns möjlighet att fylla på vatten och på ett annat ställe kunde man tömma.


Visst var det vackert!


Vi tittade in i den lilla stenkyrkan - Church of the Good Shepherd. Där fanns ingen altartavla utan ett stort fönster med utsikt över sjön. Enastående vackert!


Vi åkte vidare söderut


och kom snart till nästa turkosa sjö, Lake Pukaki. Den här vyn slår E4 vid Vättern med några hästlängder!


Någon kilometer söder om sjön stannade vi på ett fricampingområde, Lake Wardell med koordinaterna: S 44° 11' 49,5''  E 170° 7' 18,3''. Det smakade bra med en Ale i solskenet. På Nya Zeeland finns vissa angivna platser där man får fricampa. En del har service andra inte. Här fanns ett utedass, som sett bättre dagar. Ca 15 husbilar var här.


Vi gick en runda till kanalen. Sjöarna vi åkt förbi är dammar och de är förbundna med kanaler. Det går åt mycket vatten till att bevattna marken.


Många står länge på den här fricampingen liksom andra liknande platser och har då fiske som ett stort intresse. Våra närmaste husbilsgrannar berättade en del för oss. Kanalen åt ett håll, väg och bergen åt det andra! Här sov vi gott!

tisdag 29 december 2015

Barnbarn

I går och idag är jag i Finspång och leker med barnbarnen medan deras föräldrar arbetar.

Tomten var snäll i år,  så det finns mycket att pröva!

söndag 27 december 2015

Del 4 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland


Måndagen den 16 november följde vi med på en bussutflykt till Blue Mountains. Det här kortet är fotat från Sky Way när vi är på väg in i Scenic World.


Sky Way var en häftig farkost med sitt glasgolv och vackra utsikt.


Jag tror att den mest kända vyn är berget med de "Tre systrar".


Vi tog oss sen ner till dalen med hjälp av världens brantaste tågbana.


Där nere kom vi nära regnskogen, men vi gick runt på "trä-trottoarer".


Det var för mycket ljud och folk, för att se djur, men en fågel kunde jag fånga på bild. Påminner om en kråka eller skata.


Senare tog oss bussen till Waradah Aboriginal Centre. Där fick vi information, sång och musik.


Där blommade också Julträdet, Metrosideros excelsa eller Pohutukawa trädet, som det kallas i Nya Zeeland.


Bussresan gick vidare till Featherdale wildlife park. Där fick vi bekanta oss med lösgående små kängurur, Wallaby.


Den tasmanska pungdjävulen var som tur var väl inhägnad. I vilt tillstånd finns den endast på Tasmanien.


Där fanns också egenartade fåglar som Sothern Cassowary och


Emu.


Sothern Hairy-nosed Wombat var också ett djur, som vi inte sett tidigare.


Där fanns många koalor och


några fick vi chans att vara riktigt nära. Det fanns många mer djur- och fågelarter.


Bussturen fortsatte så förbi olympiastadion och ner till vattnet, där vi avslutade färden med en tur med båten ovan, tillbaka till Darling Harbour.


En "skyline" från sjösidan. Vi var tillbaka vid hotellet 19.30 och sen slappade vi framför tv'n.


Den 17 november lyste solen starkt och vi begav oss upp i Sydney Tower och fick en magnifik utsikt åt alla håll. Tornet är 305 meter högt och är Sydneys mest synliga landmärke. Det var färdigbyggt 1981.


Grönområdet är en del av Hydepark med ANZAC War Memorial. Utefter gatan, mellan de två ljusgrå höghusen bakom minnesmärket, låg vårt hotell. Ett bra läge!


När vi kom ner från tornet var det lunchdags och mycket folk i rörelse. Här på Clarence Street.


Vi tog oss över Pyrmont Bridge vid Darling Harbour och åt asiatisk lunch i Pyrmont. I Sydney finns det mycket olika kök, man kan få alla varianter av mat! Här var det en hetare rätt och då är vatten bästa drycken.


Vi tog det lugnt i hettan på eftermiddagen och så gick vi ut på kvällen för att dokumentera en del ljussättningar. Här hedrar man fransmännen med röd-,blå- och vit färgsättning på City Hall.


Darling Habour blev ett favoritställe både dagtid och på kvällen.


Vi åt en riktigt god middag på kvällen,


innan vi fortsatte kvällspromenaden.


Efter en del stopp, tog vi oss tillbaka till hotellet.


Den 18 november packade vi ihop och lämnade resväskorna på hotellet. Det var en het dag, så stor del av den var vi i närområdet. Här svalkar vi oss på hotellet, innan vi så småningom tar oss ut till flygplatsen för vidare resa till Christchurch och Nya Zeeland.


Dit flög vi med Virgin Australia och en Boeing 737-800 winglets, men vi fick vänta några timmar innan det bar iväg.